En liten sjuk katt

Stackars lilla Bilbo har gått och fått diabetes.

Ja den meningen kan låta konstig på flera olika sätt. Dels för att jag säger ”lilla” om en tiokilosklump till katt. Andra skulle nog kalla honom fet. Och däri ligger väl en av anledningarna till att han ”gått och fått” – så även de orden är ju lite fel. Men det är ändå så det känns.

Lilla Bilbo är ju min bebis. Han föddes i huset och har därför vuxit upp med mig. Jag visste att han var överviktig och har verkligen kämpat med både motion och matförändringar. Maten har inte gjort någon skillnad mer än att han gått och varit hungrig. Och att motionera en katt är ju inte det enklaste. Vill han inte lägger han sig bara platt.

Jag är inte en sådan djurägare som ger godis i form av människomat, för jag vet hur illa det är. Tyvärr visste jag inte att torrfoder är lika illa. Det innehåller för mycket kolhydrater. Så enda sättet att få en katt att gå ner på det är att ge så lite att den känner sig hungrig. Så nu provar vi istället färsk proteinmat. Och än så längre går han neråt i vikt, och verkar inte hungrig. Så tummen upp för det!

Men han har ju redan fått diabetes så nu är det mer med i vardag än innan. Täta veterinärsbesök då han inte verkar få rätt dos insulin. Blodprov 2 gånger om dagen som vi ska ta här hemma för att mäta nivåerna. Maten måste serveras jämnt under dygnet för att hålla blodsockret jämnare. Detta är det rent sysslomässigt som blivit mer. Men sen kommer ju alla tankar.

Att hela tiden hålla redan på tiden är utmattande. Säkert blir det en vana till sist, men just nu är det tufft. För att inte tala om min egen oro över att det ska gå fel åt något håll. För högt eller för lågt är ju väldigt farligt. Så jag kommer på mig själv med att gå och kolla att han andas när han vilar. Och för att jag ska få sova alls får han därför sova i sängen hos mig så det är nära om jag vaknar i oro.

Kostar inte detta en hel del tänker du. Jo verkligen. Det går ju inte att gå in på en veterinärklinik utan att det går på en tusenlapp. För att inte tala om första dygnen då han var inlagd på sjukhus för konstant övervakning. Någon tänker att där får du för att han inte var försäkrad, men då vet du inte hela sanningen. Vi hade en försäkrad katt, men inget gällde ju där ändå. Varje gång han blev sjuk ströks det från att gälla på försäkringen. Så magont = försäkringen slutade gälla för allt som rörde magen. Hela tiden, så till sist gällde den inte alls, men kostade lika mycket varje år. Och just denna lilla Bilbo opererades som kattunge och fick därför aldrig ens en chans att börja på en.

Så där är en konstant oro, hur ska vi få pengar till detta. Men jag ser det som ett ansvar som djurägare att ta den delen, så det är bara att lösa det. För mig är det en individ och skulle han få somna in ska det vara för hans bästa och inget min plånbok ska bestämma. Och just nu verkar han må bra i allt som händer så det är bara att bita ihop och lösa allt eftersom det kommer.

Tystnaden

Det var länge sedan jag skrev. Jag har tänkt på det, men orden har inte varit där för mig. Allt har varit så ihoptrasslat i mitt huvud och varje gång jag fokuserat på en tanke har det totalt stängt ner istället. Livets bergochdalbana far vidare med positiva och negativa saker. Dagarna byts i känslor så snabbt. Nog en av anledningarna till att jag har svårt att hänga med.

Men nu skriver jag. För nu kom det lite ord. Jag har spenderat dagen i en känsla av panik. Började med en liten meditation som lugnade mig, men snabbt kom det tillbaka så fort jag skulle fortsätta dagen. Panik över det som ska göras, panik över saker som gjorts. Stressat sprungit hit och dig för att sedan se att jag inte checkat av något på min lista. Jag står ju bara och stampar, kommer inte loss, sitter fast. Och det är frustrerande. Hur jag än vänder och vrider, så vill det sig inte.

Så tog jag en paus, och tittade på en föreläsning om tapping. En mix av akupunkturpunkter, bekräftelse och affirmering. Sista halvtimman gjorde vi en övning. Vi, för det kändes som att jag satt där. Och efter denna så sitter jag bara. Lugn. Tankarna syns ganska klart när de kommer en och en. Tystnaden runt dem hörs, så även mina hjärtslag. Det är så skönt att bara vara. Och med detta kom orden, lusten att skriva!

Jag förstår att denna känsla inte kommer att vara för evigt. Så jag gör något jag inte klarat av på ett tag – jag skriver lite. Sen ska dessa nya små redskap testas mera, och fungerar det så här bra igen så ska det få en fast plats i min vardagsrutin. Men först ska jag sitta en stund till och lyssna på tystnaden och mina lugna hjärtslag.

Sagan om midsommarälvan

Du har säkert hört talas om jultomten. Kanske har du även stött på påskharen. Men det känns som att inte lika många har samma kunskaper om midsommarälvan.

Midsommarälvan har funnits i alla tider. Älvorna finns ju för att ta hand om djur och natur, så under denna blomsternas högtid kan man få ett besök av denna drottningarnas drottning. Chanserna ökar om du varit snäll mot naturen, för hennes alla undersåtar håller kolla på allt du gör under året. Så var noga med att ta hand om den där skadade fågeln som flög in i ditt fönster, kasta aldrig skräp i naturen och vårda de växter som finns i din närhet.

Vill man öka sina chanser att få ett besök av henne ska man hänga upp gafflarna i trädet redan tidigt på midsommarmorgon. De glittrar och skiner i solen och attraherar älvorna. Är det en regnig dag så spelar regndropparna lockande musik när de faller på gafflarna, vilket även det fungerar. De hänger sedan där tills det är dags att äta, då alla som vill ta del av högtiden får hämta sin egen gaffel. Detta för att visa att alla gör sin lilla del för att bidra.

Under dagen letar man sedan spår som visar att drottningen är i närheten. För varje steg hon tar blir det en blomma, så en rad små blommor är ett tydligt tecken. Det går även att locka på henne med jordgubbar, något hon älskar. (Det är ju därför vi äter just jordgubbar under denna helg, för att hedra henne). Så försvinner jordgubbarna är även det ett tecken, och har man riktig tur kan man vid hennes fotspår hitta en halväten.

Har du gjort det kan du vara säker på att hon lämnat en gåva. Dessa gräver hon ner i närheten av midsommarstången. Så det är bara att börja gräva och leta. Jag hörde en gång om att hon varit lat och bara lagt det under en handduk, men det tror jag inte på. Där var det nog någon människa i familjen som på vanligt vis utvattnat den fina traditionen.

Nu är det ju så att det även finns oknytt även bland dessa vackra varelser. Dessa kräver ju lite guld för att hjälpa till i trädgården. Så enligt tradition är det oftast ett paket som är tomt, innehållet stulet av oknytt. Men du ska inte vara ledsen om det var du som fick just detta paket, då den tar det som ersättning för tjänster i framtiden. Så nu kan du snart vänta dig  att det händer något riktigt bra!

Nu vet du lite mer om midsommarälvan, och kanske är du uppmärksam och kan se spåren och hitta gåvor nästa år.

Vill mer

När min mamma lämnade oss så försvann även min lust till det mesta. Speciellt den del av företaget som handlade om att ge behandlingar. Det gjorde helt enkelt för ont i mig, då hon ofta talade så stolt om det. Men hon sa ju i sitt avskedsbrev att vi skulle fortsätta leva. (Ja hon skrev ett sådant många år innan för att kunna lämna ett sista ord om något skulle hända henne.) Jag gjorde mitt bästa med att starta en ny väg, som verkligen handlade om att leva. Den handlade ju även om att ta hand om andra, så helt lämnade jag inte min gamla väg. Men så en dag kände jag för att ge en massage. Och gjorde det! Och så bit för bit växer nu det gamla fram, tillsammans med det nya. En väg som känns alltmer komplett.

Med massagen kom nya idéer och under sommaren kommer det hållas lite egendesignade spa-träffar. Ja grunden är ju det som finns i Mary Kay, men jag väljer att våga gå min väg och använda alla mina favoritprodukter under träffen. Och när den första av dessa hölls kom ännu en ”jag vill” känsla, och nu kommer det att pusslas in både meditation och frigörande dans i det som redan erbjuds. Det känns bra att få ihop dessa bitar.

Glömmer du helt ditt skapande nu? Nej verkligen inte. Att våga göra det jag vill, lägga in alla dessa bitar av allt jag vill ge andra, ger mig verkligen inspiration till den kreativa biten. Så även där är det en del nya vägar på väg in, tillsammans med varianter av de gamla. Så utvecklas gör jag även på det området.

 

En underbar dag!

Det finns flera saker att gilla med att vara egen företagare. En av dem är friheten att kunna planera som man vill. Många företagare ser det inte så, då deras företag behöver överses hela tiden. Men med det jag gör kan jag varje dag ta stunder för mig själv. Och ofta väljer jag att ta en utflykt i naturen.

Att bara sitta på en brygga, utan att ha bråttom till någonting. Se trollsländorna fara omkring. Höra fiskar plaska till en bit bort. Känna solen värma och vinden svalka. Det är sommar för mig.

Kameran får ibland vara med och genom den kan samma brygga ge så många olika vyer. Idag bjuder jag på denna bilden, där blomman lyser upp av solen medans vattnet blev alldeles mystiskt och mörkt. Klicka för att få en större (och bättre) bild.

Att se själens frö växa

Ja det blev en poetisk titel. Faktum är att jag inte hittade några bra ord och då fick de passa. I många år har jag letat efter ett sätt att pussla ihop de olika delar jag tycker är inspirerande att jobba med. I lika många år har jag varit frustrerad över att det inte gick att få ihop så att det kändes helt rätt. Tills nu!

Jag älskar personlig utveckling, och behöver ha en sysselsättning där jag verkligen kan få växa. När så inte är fallet tröttnar jag nästan med en gång. Nu står jag med en vision som fått mig att sluta leta efter mer. En möjlighet där jag efter ett år fortfarande är lika nyfiken som när jag började. Att få ihop pusslet har inte varit lätt, för att jag inte hittat rätt innan. För här växer alla bitar av mitt jag nu snabbt in i det jag redan gör. Jag behöver inte blunda eller förneka någon del av mitt jag.

Massagen är tillbaka, som en lite mindre del – men där känner jag att den delen fungerar bra. Konsten får vara en avslappnande tillflykt under min lediga tid. Och så får jag lov att jobba med personlig utveckling även för andra. Det är ju faktiskt det jag brinner för mest. Att guida de som vill utvecklas och ge dem redskap för att nå sina mål. Det är det jag verkligen tycker är roligt. Ledarskap och att få personer se sin större potential och kunna hjälpa dem hitta redskapen de behöver för att nå dit.

Något verkligen underligt är att det är en av de saker jag pratade med mamma om i vårt sista samtal. Bara några timmar innan hon åkte till sjukhuset för att aldrig mer komma hem. Massor med löst prat, och sedan blev hon plötsligt så allvarlig och ville prata om min potential och att jag behövde se den. Att jag var så mycket mer än jag tillät mig. Jag lyssnade, jag jobbar på det varje dag och jag ser nu att jag vill ge detta vidare till andra.

Lite ledsamt, men ändå så kraftfullt. Jag älskar dig mamma, alltid, och dina råd har lett mig till något jag knappt kunde tro var sant innan!

Jag vill bara skrika, sjunga och dansa!

Oj. Ja det är de bokstäver som kommer ut ur mitt huvud när jag fokuserar väl. För nu måste jag fokusera för att kunna skriva. Så mycket energi sprudlar det inom mig just nu. Och hur jag nått detta är så roligt! Jag har jobbat hela förmiddagen. Ja det är faktiskt så att jag jobbat upp energin med att jobba. Inte det vanliga jag brukar göra, även om det också ger energi. Men nu sitter jag och planerar för en liten träff med mitt team. Det ska vara mysigt, det ska ätas gott, det ska inspirera, lära ut något och det ska givetvis vara en upplevelse att ta med sig framåt. Kan tyckas som en jobbig sak att planera. Och så trillar det ner en tanke, som snabbt växer till en fungerande idé! Så roligt det ska bli att få genomföra denna träff, full av små hyss och galenheter. Men för att nå i mål måste jag nog samla mig och ta tag i det som ska göras, för än är ju inte alla förberedelser klara 😛

Älskar utveckling!

För ett år sedan fick jag frågan: Om du fortsätter så som du gör nu, kommer ditt liv då se ut som du önskar om ett år. Mitt svar var nej. Skulle jag fortsätta som jag gjorde då så skulle det se samma ut efter ett år, och det var inte så jag ville det skulle se ut. Jag hade redan valt att prova en ny väg, men här någonstans valde jag att jag provat klart och beslutade att gå framåt i lite mer rask takt. Under året har jag flera gånger landat i lite liknande frågeställningar och ännu en gång ökat takten lite. Aldrig mer än jag orkat just då. För många kan det tyckas att det inte går snabbt, men ser man från mig så har jag ökat massor. För det är ju så – allt utgår ju från sig själv. Men vill jag ha en förändring på något plan så måste jag ju börja gå mot den, jag kommer ju ingenstans om jag bara står still och velar i mina tankebanor. Jag är så glad att jag har en stöttande man som har sådant tålamod med allt det jag gör och vill. Som fullt ut stöttar mig i min förändring. Många andra hör jag säga att ”du som har det så jobbigt med din sjukdom och allt, ska du verkligen göra något mer, något nytt?” Ja det är klart jag ska. Jag vill ju ha en förändring, då måste jag ju prova nya vägar. De gamla vet jag ju vart de leder och det är inte så jag vill leva. Med den nya har jag chansen att designa om mitt liv, lägga ett nytt pussel som kan passa mig bättre. Och så, efter bara ett år, så börjar jag se vart jag är på väg. Alla de små uppoffringarna får jag nu betalt för. Ja ibland blev det jobbigt, och all min ork gick till att gå vidare. Men det ledde ju till ett balanserat liv, där jag nu kan samla igen den orken och mer därtill. Och jag får leva, verkligen leva. Kolla bara vilka söta skor jag ska ha på nästa bal! Bara för att jag vågade lite mer 😀 Det har varit så värt det!

En liten altan

Det ska vara gött och leva, annars kan det kvitta 😀 Jajamensan, nu äntligen är det färdigbyggt! Många års tankegångar, en dags planering när beslutet togs och två veckors kvällar tog det. Lite fick justeras under byggets gång. Bland annat kom det till en trappa då det blev lite längre ner till marken i verkligheten än i tanken. Men nog kommer detta bli en av sommarens favoritplatser att sitta på!

Det kan var svårt att se på den lilla bilden, men på glasen står det Linda och Ola. Dessa glas fick vi av min mor, och det är hon själv som graverat namnen. Så på det sätter var hon med när vi skålade in den, och jag är ganska säker på att hon även vinkade från sitt lilla moln. För att inreda rum ute var ju en av hennes stora passioner.

Och även nattetid kommer det att vara en plats att vara på. För i den lilla poolen är det uppvärmning och belysning. Givetvis har vi provat, och det var en lite speciell upplevelse att bada bubbelpool och titta på stjärnorna. Kunde även studera den lilla fladdermus som flög runt som om den vore berusad i jakt efter insekter. Bara luta huvudet tillbaka och finnas för en liten stund. Helt klart värt den lilla investeringen!

 

Bygghjälp

Nu kan jag definitivt säga att det fungerar att bygga som terapi. För varje liten bräda som kommer på plats växer även min skaparglädje. Lite dyrt blir det, för mycket av det jag vill skapa har jag inte material till hemma. Blommor har köpts in, och jag kan verkligen se hur det ska bli när det är klart! En ny rabatt kommer att skapas precis intill trädäcket. Där ska det planteras många olika doftande blommor, så att det lugn jag vill skapa förstärks genom aromaterapi. Ros är viktig, och den får gärna klättra så att några blommor hälsar på uppe vid sittplatsen. Och där är drömmen att få ha en hängstol jag tittat på, men den kostar lite mycket nu. Så nu vill jag verkligen att mitt företag drar igång på allvar!

Under gårdagens bygge fick vi även lite stöd från en gigantiskt skalbagge. Ja dem var upp emot 3 cm, så det tycker jag är ganska stort. Det roliga med den var att den verkade iaktta oss. Den kröp mot mig där jag satt, och då flyttade jag mig för den verkade ju vilja fram där. Men då vänder den och kryper mot mig ändå. Lite sällskapligt ändå. Nej jag förstår att den nog kände något, om det var skuggan vid oss eller värmen. Men det var ändå en lite skoj upplevelse.

Aktuellt just nu

Fokus ligger på mysiga spa- och hudvårdsträffar (som ju är mitt dag-jobb och går att läsa om på sin egen sida.)

Hudvård/Makeup/Massage

När jag inte sitter och bloggar är det ganska troligt att jag är igång med det företag som blivit en allt mer växande passion för mig. Hudvård, makeup och ledarskapsträning är grunden i det hela. Men jag erbjuder även massage och kanske kommer jag krydda det hela med lite guidade meditationer i framtiden.

livselixir.waeke.se

Konst& Skapande

Att jag tycker om att skapa kanske den som läst bloggen insett. Och då kan det tyckas att det finns lite om det här. Det är av den enkla anledning att det har sin egen sida. På denna kan man även leta sig vidare till de videos jag lekt ihop på Youtube.

waeke.se