Vill mer

När min mamma lämnade oss så försvann även min lust till det mesta. Speciellt den del av företaget som handlade om att ge behandlingar. Det gjorde helt enkelt för ont i mig, då hon ofta talade så stolt om det. Men hon sa ju i sitt avskedsbrev att vi skulle fortsätta leva. (Ja hon skrev ett sådant många år innan för att kunna lämna ett sista ord om något skulle hända henne.) Jag gjorde mitt bästa med att starta en ny väg, som verkligen handlade om att leva. Den handlade ju även om att ta hand om andra, så helt lämnade jag inte min gamla väg. Men så en dag kände jag för att ge en massage. Och gjorde det! Och så bit för bit växer nu det gamla fram, tillsammans med det nya. En väg som känns alltmer komplett.

Med massagen kom nya idéer och under sommaren kommer det hållas lite egendesignade spa-träffar. Ja grunden är ju det som finns i Mary Kay, men jag väljer att våga gå min väg och använda alla mina favoritprodukter under träffen. Och när den första av dessa hölls kom ännu en ”jag vill” känsla, och nu kommer det att pusslas in både meditation och frigörande dans i det som redan erbjuds. Det känns bra att få ihop dessa bitar.

Glömmer du helt ditt skapande nu? Nej verkligen inte. Att våga göra det jag vill, lägga in alla dessa bitar av allt jag vill ge andra, ger mig verkligen inspiration till den kreativa biten. Så även där är det en del nya vägar på väg in, tillsammans med varianter av de gamla. Så utvecklas gör jag även på det området.

 

Älskar utveckling!

För ett år sedan fick jag frågan: Om du fortsätter så som du gör nu, kommer ditt liv då se ut som du önskar om ett år. Mitt svar var nej. Skulle jag fortsätta som jag gjorde då så skulle det se samma ut efter ett år, och det var inte så jag ville det skulle se ut. Jag hade redan valt att prova en ny väg, men här någonstans valde jag att jag provat klart och beslutade att gå framåt i lite mer rask takt. Under året har jag flera gånger landat i lite liknande frågeställningar och ännu en gång ökat takten lite. Aldrig mer än jag orkat just då. För många kan det tyckas att det inte går snabbt, men ser man från mig så har jag ökat massor. För det är ju så – allt utgår ju från sig själv. Men vill jag ha en förändring på något plan så måste jag ju börja gå mot den, jag kommer ju ingenstans om jag bara står still och velar i mina tankebanor. Jag är så glad att jag har en stöttande man som har sådant tålamod med allt det jag gör och vill. Som fullt ut stöttar mig i min förändring. Många andra hör jag säga att ”du som har det så jobbigt med din sjukdom och allt, ska du verkligen göra något mer, något nytt?” Ja det är klart jag ska. Jag vill ju ha en förändring, då måste jag ju prova nya vägar. De gamla vet jag ju vart de leder och det är inte så jag vill leva. Med den nya har jag chansen att designa om mitt liv, lägga ett nytt pussel som kan passa mig bättre. Och så, efter bara ett år, så börjar jag se vart jag är på väg. Alla de små uppoffringarna får jag nu betalt för. Ja ibland blev det jobbigt, och all min ork gick till att gå vidare. Men det ledde ju till ett balanserat liv, där jag nu kan samla igen den orken och mer därtill. Och jag får leva, verkligen leva. Kolla bara vilka söta skor jag ska ha på nästa bal! Bara för att jag vågade lite mer 😀 Det har varit så värt det!

Att bygga lite är en bra terapi

När bokningarna ligger lågt, ångesten högt så måste jag leta efter saker att lägga fokus på för att orka vidare. Just nu har det blivit fokus på trädgården, för den har jag svårt att gå ut i när panikångesten är hög och det måste ju ändras. När min man är på jobbet så blir det mest planerande. Det är ju lite svårt att bygga själv när jag inte klarar av att gå ut. Men när han sedan kommer hem så tar vi det lite bit för bit. Just nu är det en liten veranda/altan/uteplats som byggs. Runt den tänkte jag sedan göra lite trevligt med växter, så att det blir drömskt – men även insyns-skyddat så att jag kan klara av att sitta där alla dagar. För om jag nu måste må så dåligt att jag blir instängd i ett rum, så vore det ju trevligt om det var ett rum som var ute i trädgården. Kommer detta verkligen att fungera? Jag vet inte. Men jag får en fin plats i trädgården och det är en bra terapi att bygga och fokusera på en framtid.

Energispill..

Jag skulle kunna kalla detta inlägg energitjuvar. Men jag tror ju inte på att det är ett vanligt fenomen. I min värld är det ganska svårt att stjäla någon annan persons energi. I min värld behöver den som bli bestulen medvetet släppa den. Så det handlar ju då mer om energimanipulation, där man luras att släppa den eller släpper den för att man inte förstår att man kan behålla den själv. Jag vet ju att jag inte behöver släppa den, men ändå är det ibland saker som gör mig så upprörd att jag bara helt dräneras på energi. Det är inte en speciell person som får min energi, utan jag bara dräneras som en ballong tappar sin luft. Så det är inte ens till nytta för någon. Eller kanske någon kan dra nytta av all den spillda energi som surrar runt i världen, vad vet jag.

Massor av ord för att beskriva ingenting blev det. Och kanske någon undrar vad det är som hänt då för att jag skulle bli som en ballong utan luft. Jo det ska jag berätta. Förra helgen var underbar, fylld av bra människor och fylld av inspiration. Det var ju konst-helg med öppen ateljé, och denna helg älskar jag. Men glädjen fick ett abrupt avslut då jag fick ett konstigt meddelande om att min blogg från min bror. Jag förstod inte alls vad han menade, och när vi pratade vidare blev jag ännu mer vilsen. Och när han skickar en länk direkt till det som var konstigt blev det totalt förvirrat. Det var mitt namn på sidan. Inläggen var underskrivna av en Linda. En del av dem handlade till och med om sådant som jag skulle ha kunnat skriva om. MEN DET VAR INTE MIN BLOGG!! Det finns inte många i världen med mitt efternamn, och alla är släkt med mig. Vi är så få att det går att räkna på 2 händer. Och bara en av oss heter Linda. Så när en sida heter lindaekenskog så antar man nog att det skulle vara jag. Men detta var inte jag.

Efter en del mailande är nu sidan svart, och jag hoppas verkligen att de inte använder mitt namn igen. Det blir ju faktiskt ”olaglig identitetsanvändning” och är straffbart numera, så bara av den anledningen är det ju lite dumt. För händer det igen kommer jag ju givetvis att anmäla. Den enda anledningen till att jag inte gjorde det nu direkt var att jag helst ville lösa detta på ett vänligt sätt, och fungerar det så tror jag alltid att det är den bästa vägen.

Tyvärr har händelsen dock gett mig lite bestående med. Ja det har ju bara gått en vecka, men jag känner ännu av det på ett mycket otrevligt sätt. Ångestnivån är mycket hög. Min sociala fobi har växt till ett monster, och jag är inte trygg någonstans. Även i mitt hus håller jag mig mest till ett rum, med fördragna gardiner så att ingen kan se mig. När jag går för att hämta mat eller annat så undviker jag fönster, vissa gånger duckar jag. Jag förstår att detta är tokigt, men paniken är så stor inom mig att jag inte fungerar. Jag tycker inte om att vara själv, men litar bara på min man så jag vill inte ha någon hos mig heller. Jag tvingar mig att göra saker, som att hämta tvätt eller gå en runda om min normalt älskade stuga. Men det tar så mycket energi från mig att jag sedan kan gå och sova.

Jag inser att det inte är bra, och jobbar på att få in bokningar så att jag åtminstone jobbar lite under de tider jag tvingar mig igång. Men även den biten går trögt. Vi får hoppas tiden löser det hela. För just nu är jag lite på väg åt fel håll med mitt mående….

Jag älskar mitt jobb!

Ibland, när mina tankar snurrar som värst behöver jag vara aktiv rent fysiskt. Och jag har ett behov av att möblera om, som om jag när jag flyttar möbler även flyttar rätt på tankarna i huvudet. Och ofta blir det ju bättre på båda planen då ändringarna i många fall leder till lite mer struktur och organisering. Det är alltid så att jag söker efter bättre sätt att få saker att vara organiserade, och ytan är ju inte stor att göra det på så då får man tänka och möblera lite finurligt ibland. Och framför allt måste man klara sig på väldigt lite, för prylar i överflöd finns det inte plats till.

Efter att länge studerat min lilla stuga kom jag fram till att allt behövde flyttas i den. Det som fanns i det större rummet skulle alltså passa bättre i det mindre. Så nu är det första och mindre rummet en liten studio för mitt arbete med hudvård och makeup. Precis lagom med möbler blev det för att fylla upp det lilla utrymmet.

I det större rummet flyttades mitt kontor in, men det lämnade även plats för en liten hörna med stolar och bord för att sitta och samtala. Ja rummet är ju större än så, och när ytan framträdde så kom ett kraftfullt behov av att ännu en gång ta upp min massage. Bänken fick ju plats nu. Och så blev det. En hemsida som legat halvklar fick sitt syfte, och enkelheten som jag inredde med fick även bli designen för sidan. livselixir.waeke.se heter den sedan tidigare och namnet får stå kvar. För nog kan det vara som ett litet elixir att få en energi-behandling 🙂

Sidan hade bara varit uppe någon timma innan första bokningen trillade in, och redan första veckan fick jag lov att ge 3 behandlingar och fler är bokade. Som jag saknat denna biten! När jag sedan åkte hemåt efter att ha hållit en underbart trevlig hudvårdsklass, kände jag att jag log. Jag älskar mitt jobb. Hudvården, makeup och ledarskapsträning som grund, sen massagen och konsten som pusselbitar för att göra bilden komplett. Kanske kommer jag krydda det hela med lite meditationer i framtiden, men just nu är jag bara så lycklig över att få lov att göra det jag gör!

Tankarna kolliderar

Det har varit en trött vecka. Det stod faktiskt så i kalendern, så det var inte en helt oväntad känsla. Men det blev värre än väntat på grund av ren och skär dumhet.

Förra helgen var det påsk, och som vanligt betydde det för min del utställning av min konst. När verken hängde där på plats blev jag så nöjd som jag trodde jag skulle bli. Det var en helhet över min utställning som jag verkligen tyckte om i år. Och det verkade även besökarna göra då det sålde en hel del. Även alla samtal var som vanligt givande, och ledde till lite nya tankar om hur jag vill gå vidare med skapandet.

Så det var ju inte konstigt att jag skulle vara trött i veckan efter. Men när vi kom hem mitt i natten efter att ha städat undan efter vår utställning möttes vi av en mindre trevlig överraskning. Ännu ett av våra fönster var vandaliserat. Förra förstördes för ca en månad sedan och nu var det alltså dags igen. Det kunde varit värre, för det hade kastats sten även på vår altandörr som höll och bara fick lite jack i karmen. Det gör så ont i hjärtat att någon vill göra så, även om det är barn som är de skyldiga.

Inblandade föräldrar har dock varit helt fantastiska. När de fick reda på vad deras barn gjort kontaktade de oss direkt, och vi har haft lite möte med dem och barnen för att se om vi kan få någon ordning på detta. Så mitt i allt finns även något fint.

Men nu är det över enligt alla, och jag står kvar med min ångest och rädsla. Vad om det inte gick fram hos barnen och händer igen. Vad om jag inte är hemma och katterna far illa. Jag kan inte slappna av och jag känner inte att detta är mitt hem. Och det gör mig tröttare än vanligt..

Vi får se vad som händer. Kanske behöver jag bara lite tid.. Kanske behöver jag ett stort plank som bygger in mig och skapar min plats. Kanske behöver jag flytta. Vi får se..

Denna lilla blomma lyser så vackert på ängarna på kvällstid. Hela platsen blir helt magisk, och utan att jag tänker på det varvar jag ner och bara går och njuter. Från att ha velat bara ta mig hem, till att vilja sätta mig ner och bara finnas en liten stund. Det oväsen som rört runt i huvudet stillnar och i tystnaden kan jag höra mig själv. All oro försvinner och jag ser klart vad jag vill. Och nog är det en slags magi, för när jag lämnar platsen försvinner detta tillstånd ganska snabbt och det vanliga sorlet tar över igen i mitt huvud. En dag ska jag ha med mig anteckningsbok och sätta mig där och skriva.

En flock fåglar

För  någon helg sedan var jag ju iväg för att se på tranor i Skåne, på ett ställe där de samlas i stora flockar. Det var inte bara jag som fick den idén, stället var helt överfullt med människor som ville se på matningen. Och det var väl lite som jag trodde att det skulle vara. Massor med fåglar ute på en äng. Lite för långt bort för att bli en verklig höjdarupplevelse, men ganska så trevligt ändå. Tog ett par bilder men på det avståndet var det inte helt lätt att få dem bra. Ändå tackar jag kameran, för efter denna utflykt orkade den inte mer alls och nu behöver det letas efter en efterträdare så att utflykter likt denna kan fortsätta. Och det ska de ju, för jag kan verkligen hitta ro i naturen!

En liten säl säger hej

Som de flesta vet så behöver jag utflykter i naturen med jämna mellanrum. Speciellt när livet känns tungt. Just nu har det varit en sådan kris där mina tankar bara vill springa åt konstiga håll. Och då det fanns en helt oplanerad helg valde vi att ta bilen och köra en runda. Tanken var att åka och titta på tranor nere i skåne, och där hamnade vi. Men det är inte det jag vill skriva om just idag, för naturen valde att ge oss en så mycket större upplevelse.

På väg hem stannade vi vid en strand för att se om där fanns havsörn. Vi har hört att det ska finnas i området och jag vill så väldigt gärna få uppleva detta pampiga djur. Men stranden var väldigt tom och tyst. Några skränande havsfåglar, men inget mer. Men så när jag letar över stenarna efter en fin bild så är där ett annat djur i bild. En säl! Jag har faktiskt aldrig sett en säl i det vilda tidigare. Och med lite letande så ser vi 2 till lite längre bort.

Denna lilla varelse låg och tittade på oss, men verkade inte bli alltför rädd. Kanske visste den att det var en bra bit vatten mellan den och oss. Lugnet vällde över mig, och jag kunde sitta och titta hur länge som helst kändes det som. Det var lite som att behöva slita sig därifrån när vi väl gick vidare. Jag tackar naturen för denna upplevelse, det var precis vad jag behövde just nu.

Tekniken utmanar mig

Min dator har ett eget liv, eller vi varje fall en väldigt egen vilja. Under en tid har den bestämt sig för att välja när den tycker att skrivaren finns. Ibland skriver skickar den direkt för utskrift, men ibland påstår den att skrivaren inte finns. Det är ju lite utan mobbning tycker jag, för jag ser verkligen skrivaren hela tiden. Den finns.

Även kamerans minne väljer datorn när den vill se. Jag är ju i en process där jag bygger upp en makeup-portfolio. Alltså jag fotar före och efter en av mina makeuplektioner. Dessa bilder ska ju in i datorn, och då är det bra om datorn vill vara vän med minneskort-läsaren. Ibland går det hur bra som helst, och ibland vill den inte alls. Väldigt underligt.

Nu är det väl inte datorns fel, men nu kan jag inte komma åt messenger i facebook via datorn. På mobilen är det inga problem, men på datorn finns det ingen sida enligt datorn. Så där får jag nu ofrivilligt öva på att använda mobilen mer. Jag tycker ju bättre om att skriva på ett tangentbord, så det blir en lite utmaning.

Aktuellt just nu

Fokus ligger på mysiga spa- och hudvårdsträffar (som ju är mitt dag-jobb och går att läsa om på sin egen sida.)

Hudvård/Makeup/Massage

När jag inte sitter och bloggar är det ganska troligt att jag är igång med det företag som blivit en allt mer växande passion för mig. Hudvård, makeup och ledarskapsträning är grunden i det hela. Men jag erbjuder även massage och kanske kommer jag krydda det hela med lite guidade meditationer i framtiden.

livselixir.waeke.se

Konst& Skapande

Att jag tycker om att skapa kanske den som läst bloggen insett. Och då kan det tyckas att det finns lite om det här. Det är av den enkla anledning att det har sin egen sida. På denna kan man även leta sig vidare till de videos jag lekt ihop på Youtube.

waeke.se