Att se själens frö växa

Ja det blev en poetisk titel. Faktum är att jag inte hittade några bra ord och då fick de passa. I många år har jag letat efter ett sätt att pussla ihop de olika delar jag tycker är inspirerande att jobba med. I lika många år har jag varit frustrerad över att det inte gick att få ihop så att det kändes helt rätt. Tills nu!

Jag älskar personlig utveckling, och behöver ha en sysselsättning där jag verkligen kan få växa. När så inte är fallet tröttnar jag nästan med en gång. Nu står jag med en vision som fått mig att sluta leta efter mer. En möjlighet där jag efter ett år fortfarande är lika nyfiken som när jag började. Att få ihop pusslet har inte varit lätt, för att jag inte hittat rätt innan. För här växer alla bitar av mitt jag nu snabbt in i det jag redan gör. Jag behöver inte blunda eller förneka någon del av mitt jag.

Massagen är tillbaka, som en lite mindre del – men där känner jag att den delen fungerar bra. Konsten får vara en avslappnande tillflykt under min lediga tid. Och så får jag lov att jobba med personlig utveckling även för andra. Det är ju faktiskt det jag brinner för mest. Att guida de som vill utvecklas och ge dem redskap för att nå sina mål. Det är det jag verkligen tycker är roligt. Ledarskap och att få personer se sin större potential och kunna hjälpa dem hitta redskapen de behöver för att nå dit.

Något verkligen underligt är att det är en av de saker jag pratade med mamma om i vårt sista samtal. Bara några timmar innan hon åkte till sjukhuset för att aldrig mer komma hem. Massor med löst prat, och sedan blev hon plötsligt så allvarlig och ville prata om min potential och att jag behövde se den. Att jag var så mycket mer än jag tillät mig. Jag lyssnade, jag jobbar på det varje dag och jag ser nu att jag vill ge detta vidare till andra.

Lite ledsamt, men ändå så kraftfullt. Jag älskar dig mamma, alltid, och dina råd har lett mig till något jag knappt kunde tro var sant innan!

Jag kan!

I helgen har jag varit på konferans och lyssnat på en hel rad fantastiska kvinnor. Ska jag summera vad jag tagit med mig hem så är det en ny kraft, tro på mig själv och det jag gör. För att komma framåt behöver de flesta veta varför de ska gå framåt, de behöver en anledning. Jag kunde genom det jag hörde och genom att vända frågorna till mig hitta ett varför som passade mig. Jag kunde se så tydligt vilket liv jag vill leva. Och då pratar vi inte om materiella saker, utan om känsla. Tid med maken är viktigt. Tid med familjen. Tid att leva. Och i detta såg jag varför jag går den väg jag går, för att jag kan skapa mer tid för det som är viktigt.

Det är lite intressant att lyssna på dessa positiva talare, och se att de säger lite precis samma sak som många runtom mig fast tvärtom. För precis det som blev deras varför, deras drivkraft, hör jag runt omkring mig som en ursäkt till att inte göra saker. Tänk vad spännande, att människor kan fungera så olika.

Väljer jag att se på min värld som en plats där min vardag stoppar mig från att nå det liv jag vill leva, eller använder jag det som är tufft som en drivkraft? För tid, familj, pengar spelar roll för oss alla, och kan för oss alla bli ett hinder eller en drivkraft. Jag väljer att säga Jag kan, och gå in och aktivt göra de förändringar som krävs. Jag väljer att säga Jag kan designa mitt eget liv. Tar tillbaka makten och styr mitt eget skepp. Och med alla dessa visa kvinnors ord ekande i bakhuvudet ska jag vaksamt se var jag låter mina ursäkter stoppa mig och vända dem till drivkraft!

Vi är vad vi tänker?

Mycket av det material jag undersöker som ska hjälpa min personliga utveckling handlar om att vi är vad vi tänker. Det är något jag ser sprider sig mer och mer bland folk. Men jag tror nog att många missar poängen.

När jag läser igenom flödet på facebook så ser jag nämligen mest negativa inlägg. Även de som handlar om att vilja mer har ord och titlar som uppmanar till kamp mot det som de inte vill ha. Det vill säga tanken går till det vi inte vill ha och vi får mer av vad vi inte vill ha.

För att se om detta tankesätt kunde vara för mig gick jag över några dagar genom de tankar jag hade, och även vad som hände samma dagar. Och i mitt fall så stämde ju den värld jag fick in på de tankar jag hade. Jag fick precis det jag tänkte. När jag kastade ut en tanke om något otroligt, och detta otroliga verkligen närmade sig så kom direkt tanken om att det nog skiter sig i sista stund. Och då började det strula på löjligt konstiga sätt! Jag såg detta och ändrade igen tanken och det löste sig, ännu en gång på ett otroligt spännande sätt. Nästa av sig självt.

Så om vi nu är vad vi tänker, om den värld vi skapar kommer utav varje tanke, är det nog dags att titta över lite mer av de där tankarna. Jag har helt säkert fler små doldisar som kommer dyka upp, och så fort jag greppar dem så ska de ändras. Jag har tidigare varit fast i ett väldigt negativt tankemönster, och det  lämnar jag nu bakom mig. Nu är jag redo för att ta in det nya och för det får det bli lite nya tankar. Som till exempel mitt nya mantra: Jag vill och jag kan!

Liten gnällis

Veckan som gått hade jag tidigare skrivit av som totalt värdelös, där inget ville gå som tänkt. Men i sista stund så ändrade jag uppfattning. Jag valde att ta tag i de tankar som snurrade och göra något av dem.

Det som hände var att planerade saker inom arbetet blev inställda och jag fick inte ihop nya planer hur jag än vände och vred på det. Mitt gamla jag ville då ta över och gnälla över situationen. Det måste ju vara någons fel, och inte kan det vara mitt. Och tänk om jag nu vetat detta, då hade jag ju planerat annat. När tankarna snurrade på som värst så stannade jag upp och frågade mig själv vart jag var på väg. Detta ledde mig ju inte på något sätt dit jag ville. Vad var det jag hade gjort om jag vetat att dagen blev ledig? Jo då hade jag köpt blommor till huset, för att trivas bättre och med det växa i min trygghet. Är det då försent att köpa blommor? Nej men det var det ju inte, så jag åkte.

Och huset känns så mycket hemtrevligare med lite blommor (jag har inte haft det tidigare då katterna som bodde här åt upp dem, men nuvarande bebisar bryr sig inte om dem). Hela jag mår ju bättre nu och lusten att utvecklas växte. Och detta ledde i sin tur till att jag satte på filmen ”du kan hela ditt liv”.

Här börjar insikterna verkligen trilla över mig. Som jag har gnällt istället för att se saker för vad de är. Vill jag ha en förändring är det jag som skapar den, det har ju inte med någon annan att göra. Ingen kan faktiskt påverka det alls om jag inte ger tillåtelse till detta. Istället för att se det positiva som hände så såg jag det jag ville skulle hända som ännu inte hänt. Men det var, och är, inte försent att få något av det att hända om jag bara väljer att göra något. Jag skapar ju förändringen genom mina tankar på det jag vill ska hända, och genom att agera när chansen ges mig.

Så mycket tid jag spenderat på att vara en liten gnällis. Och på att lyssna till vad andra tycker och säger, men de är ju inte jag. Tid jag kunde lagt på att ta mig dit jag vill. Nu ser jag det och nu får det stanna i dåtid. Aktivt är jag nu villig att skapa förändring. Jag vet att jag har en sjukdom, men jag vet också vad den gör och vad den inte gör. Hur jag kan använda den till min fördel och när jag behöver pausa. Det vet inte någon annan, bara jag. Så nu går jag framåt med all denna kunskap. Jag kan. Jag vet att jag kan.

Ut ur huvudet – in i drömmen

Ibland kan jag bar förundras över hur saker blir. Att grubbla på saker har i alla år varit en stor del av mig, och mer än en gång har det fört mig in i en elak spiral som är svår att ta mig ur. På många sätt kan man säga att jag fastnar i mitt eget huvud, och inget blir så som jag önskar. För det är ju så att för att saker ska hända behöver man agera, och så länge jag är fast i mitt huvud så händer det ingenting mer än att det tänks. Nu har jag medvetet tagit steg för att komma ut ur tankarna och börja agera. Vissa dagar går det bra, andra fastnar jag igen. Det som hjälper mig bäst är att då göra något helt annat än det tankarna fastnar på. Som att möblera om. Bara ta tag i det och börja flytta pryl efter pryl. Dagen efter är jag ofta tillbaka till att vilja göra istället för att tänka eller grubbla.

Och då kommer det spännande. Nu börjar jag mer och mer agera, och helt plötsligt känns det som att vara i en dröm! Det är ju en bättre variant av huvudet. Faktum är att det är svårt att med ord beskriva den harmoniska känsla som landar i vetskapen om att jag bit för bit kommer framåt i mitt liv. Det är ju inte stora steg, men de är betydelsefulla. Jag vaknar och känner verkligen för att ta nästa steg. Allt har fått en mening, och det är en djupare mening som verkligen berör mig. Kanske var det vad jag behövde. Nu ser jag verkligen fram emot att fortsätta denna väg. Mot mina drömmars mål.

Att hitta mig själv

Jovisst är jag medveten om att jag skriver lite för sällan. Än mer sällan blir det numera en video. Det har varit en svår tid för mig, något annat kan jag inte säga. Några säger att det tar tid att hitta tillbaka till livet efter en svår förlust. Jag anser att det inte finns ett tillbaka. Det kan ju verkligen inte bli som innan. Så för min del handlar det om att hitta mig själv igen. Ett nytt jag behöver utvecklas, där jag har nya sätt att hantera livets olika områden.

I min sökan efter dessa nya sätt har jag även hittat nya delar av mig själv. Efter att ha utforskat dessa närmre inser jag att jag blundat för så stora delar av mitt jag att jag hindrat mig själv från att leva det liv jag kunde. De personer som nu finns i mitt närmsta har hjälpt mig att se detta så tydligt. Sakta men säkert hittar jag nu mig själv och mitt jag. Och det känns bra att se hur jag kan vara som person när jag hittar helheten.

Men jag är inte helt tokig, jag vet att det helt säkert finns ännu mer. Det är ju det som är utveckling. När du stänger en dörr öppnas en ny. Och när du öppnar den nya ser du nya saker, nya dörrar som kan öppnas. Det tar aldrig slut. Och det kan jag nog tycka är lite tryggt att tänka på. När livet känns låst och fel så gäller det att öppna ögonen och se den där dörren. Då måste jag tillåta mig själv att se vad som är fel, och låta mig själv utvecklas i den riktning som är mer jag. Det är så otroligt lätt att låta livet rulla på i en riktning som inte helt fungerar. Att inte ta de där dörrarna för att jag låter något låsa mig och mitt sanna jag. Omgivningen, samhället, rädslor eller mina egna tankar om mig själv. Men så länge jag finns så kan jag ju göra förändringar. Snabbt eller sakta, det kvittar, men att inte göra det kommer kosta mer än jag vill betala. Att inte öppna dörren kommer göra mig trött och gnällig. Jag kommer inte att må bra, och mår inte jag bra kommer det drabba min omgivning. Jag blir en dålig förebild för de små som lär sig av det jag gör. Ja det har så många konsekvenser.

Så jag har inte tid eller råd att inte öppna och kika genom de dörrar som finns.  Det går ju alltid att stänga dem igen om det inte blev bra. Med dessa tankar funderar jag nu på nästa steg. Om jag kanske skulle våga mig på att ta ett litet körkort. Det kunde ju underlätta att ta mig runt på egen hand, och rent symboliskt skulle det ju betyda en hel del att styra själv.

Brottas med alla tankar

Idag borde jag nog inte skriva. Alla tankar far runt i ett enda stort stormande hav som kastar mig från ena sidan av båten jag far i till den andra. Igen och igen kastas jag. Det är tröttsamt. Men det är något jag måste gå igenom.

Helgen var helt fantastisk. Jag fick bo ett par dagar på hotell, äta på en restaurang som numera toppar listan av det godaste jag någonsin ätit och så fick jag gå på en konferens. Tanken var att jag skulle utvecklas lite, men det insikter som landade gör så stor skillnad att en storm startats runtom mig. Ett ämne var kvinnligt ledarskap. Och där stötte vi på ämnen som självkänsla och självförtroende, men även avundsjuka och energitjuvar. Jag trodde jag hade full koll på detta, men se så var inte fallet. Och nu när jag går genom vardagen med dessa nya tankar så ser jag saker så tydligt.

Det finns så många i min omgivning som jag tillåtit stjäla min energi. Med enkla ord och gester har de sagt att de vill framåt, bett om min hjälp och jag har gett hela mig själv. Min tid, ibland även pengar och väldigt mycket pep och motivation för att hjälpa så gott jag kan. Men det går ju inte att hjälpa någon som inte har drivet, som inte vill själv. Jag kan dela med mig av erfarenheter, visa vägar man kan gå, men att sedan ta stegen behöver man vilja själv. Jag förstår det nu. Alla måste själva förändra sin situation, skapa den de hellre vill ha.

När mamma försvann så tog jag ett djupt rotat beslut om att ändra mitt liv medans jag fortfarande har chansen att göra det. En dag tar allt slut. Allt är nytt har jag sagt ett par gånger, och så också det driv som nu finns inom mig om att förändra saker. Jag har nu viljan att gå själv och jag har hittat en väg att gå. En av sakerna som ska på plats för att nå dit är att jag ska omge mig av människor som vill mitt bästa. Som finns där för mig och stöttar mig i det jag vill, precis som jag vill stötta dem på deras banor. Vi människor behöver jobba mer att stärka varandra, så att vi kan nå vår bästa potential. Inte trycka ner och hindra varandra. Och jag har inte längre tid att låta någon stjäla min energi. Jag behöver den för att gå framåt.

Det lärde jag mig denna helgen. Något jag redan visste, men som jag nu verkligen ser är sant när jag tittar runtomkring mig. Hur en del i min närhet gärna ber om en tjänst, men inte är villiga att ställa upp när jag ber om en tillbaka (vilket jag väldigt sällan gör). Att se detta gör mig så oerhört tacksam över de personer som står vid min sida, som lyssnat på mig i allt detta nya jag vill testa för att skapa ett drägligt liv, som ger mig idéer och låter mig få växa, till och med hjälper mig på vägen trots att deras eget intresse kanske inte korsar just mitt. Precis lika förvånad som jag blivit av att se vilka en del av tjuvarna är, har jag blivit glad över att se hur många ni faktiskt är som inte tvekat en sekund över att hjälpa! Jag ser er, och jag kommer att göra allt för att finnas där för er när ni behöver det, så som ni nu finns för mig!

Det är dags att vi alla får en chans att utveckla vår potential. Det är dags att ta tag i livet medans det går, skapa allt det där vi drömmer om. Och för att fånga alla dessa drömmar är det dags att vi börjar finnas för varandra, stötta varandra och stärka varandra. Gör vi alla det så har vi en helt ny värld.

Vad är ord?

Det finns så många ord. Själv kan jag inte många av dem. Detta får mig ofta att känna mig dum när jag är bland folk. För det är ju ofta så att folk i allmänhet vill slänga runt med lite svåra ord för att känna sig bra. Det är ju lite spännande att det får folk att må bra. Själv känner jag ju att jag vill bli förstådd i ett samtal, och jag mår bra om jag har ett givande samtal. Sitter den andre och känner sig dum eller ser förvirrad ut för att den inte förstår alla ord, ja då har jag lite svårt att känna att det är ett bra samtal.

Men det är ju så konstigt det där med hur folk ser på ord, och hur de slänger runt med dem. För ord kan ju bilda meningar när man sätter ihop flera av dem, och då har de ju en mening (betydelse). Ändå slängs de bara runt som om de bara är kluster av bokstäver. Så många människor glömmer att se till ordet och vad det betyder, och vilken betydelse det får ihop med de andra orden. Ordet vän till exempel. En gång hade det en djup betydelse. En vän är mer än en kamrat, kompis eller bekant. Men nu används det hela tiden av folk som precis mött personer. Om vi gör om ord på det sättet, hur ska vi då beskriva den där personen som stod vid ens sida i vått och torrt. Nu när det inte längre finns ett ord för det.

Många använder orden utan att se vad de skapar. Se att det ger en respons i de personerna som hör orden. En del ord sårar, andra är som en varm kram. En del ord och meningar skapar tankemönster som sedan skapar vår värld. Att bara slänga runt med dem kan alltså bli väldig fel under en lång tid. Hur många långvarande gräl har inte slutat med orden ”men jag menade inte det jag sa”. Allt startade alltså med ord som slängdes iväg utan tanke. Sen har vi ju den där delen med affirmationer. Inom sporten, affärsvärlden och andligheten används bilder och visualisering för att skapa sin värld. Ord skapar ju bilder. Säger eller skriver jag prickig elefant, så ser du en sådan. Så kanske är det viktigt att välja orden även av den anledningen. Att tänka på de slagord vi använder för att skapa en positiv värld och se vilken bild vi ser. Är det den värld vi vill se? Eller är det dags att använda andra ord? Tänk till exemepl på hur vi kallar vårdcenter för sjukhus och förväntar oss att se friska, glada personer därinne. Namnet i sig själv ger ju en bild av en nerbäddad person.

Jag gör själv ofta fel. Medvetenhet kan förändra, och jag  tar därför en stund varje dag till att tänka.

Ingenting är detsamma

Dagarna kommer och dagarna går. Men jag bara finns. Vissa stunder klarar jag av att fokusera på det lilla, det som varit mitt knep för att orka jobbiga stunder tidigare. Men nu är ingenting längre detsamma och det kommer aldrig igen att bli det, så det som fungerade innan är också ändrat. De som säger att det blir bra igen vet inte vad de pratar om. För det kan aldrig bli bra, hon kommer alltid att fattas mig. De som har upplevt liknande saker som jag säger att jag har rätt, men att man lär sig leva med det som nu inte längre är detsamma. En del anser att jag borde lärt mig det vid det här laget. Det har ju precis gått en månad. En del anser att det räcker med någon eller ett par veckor för att landa. Men för mig är det lång väg kvar.

Saken är den att jag menar det när jag säger det. INGENTING är längre detsamma. Jag behöver alltså hitta nya vägar, nya sätt att tänka på alla områden. Jag är inte densamma. Allt som rörde sig i mitt huvud tidigare snurrar där ännu. Men nu ser jag det ur en ny vinkel. Små saker har blivit stora, och stora saker har blivit små. Viktiga saker har blivit helt oväsentliga och tidigare oväsentliga saker är viktigare för mig än något annat. Allt är nytt och jag behöver hitta nya sätt att ta mig an allt.

Det heter att det är i kriser man ser vilka man verkligen har med sig på livets resa, och det som tidigare bara var lösa ord förstår jag nu fullt ut. För jag ser ju vilka som stöttar mig, och än mer vilka som bara försvann. Många menar säkert väl och bryr sig på sitt sätt genom att hålla avståndet och tystnaden. Men det är en föga tröst när smärtan blir så stor att jag vill ut ur min egen kropp. När skriket ligger så nära och ögonen bara flackar i panik. Det går inte att fly från mig själv, inte när jag bara har mig själv. Då blir trösten större från dem som fångar mig med sin blick, säger lugnande ord och tar mina tankar till en fokus i nuet.

Även andra ord som ofta slängs runt har fått en ny grund i mina tankar. Vår tid är dyrbar, ta vara på den. Ofta sagda ord som inte många verkligen lyssnar, känner och lever efter. Men jag känner dem. Min tid är dyrbar, för jag vet inte hur mycket av den jag får. Jag vill nu använda den väl. Varje liten stund jag får lov att vara här. Och det ska jag göra, så fort jag hittat ett sätt att vara i detta som nu inte är detsamma.

 

På kurs

Igår hade jag den äran att spendera en hel dag med en kollega som är duktig på det där med videos och youtube. Vi kallade det kursdag, då tanken med dagen inte var att träffas och prata strunt utan en möjlighet för mig att studera och lära mig hur man gör. En del raka tips och lärdomar om inställningar och tänk runt upplägg blev det, så kanalen har fått ett nytt utseende. Men jag fick även chansen att gräva lite i tänket kring allt. Inte för att jag ska tänka likadant, utan för att det kan hjälpa mig att komma vidare i mitt eget tänkande.

En insikt som kom var att jag låser mig alldeles för lätt när jag är osäker på vad som är rätt eller fel. Och det finns ju inte egentligen rätt och fel i skapande, allt är ju skapat. Ändå sitter den där spärren där så hårt inom mig. Det är något jag verklige kommer att ta med mig.

Det finns även en stor spärr i form av programmet jag använder. Eventuellt är det inte det ultimata för just mitt användande. Och när det jag kan göra där begränsar mig så blir det ju givetvis en spärr i det som ska skapas. Så på det området kan det hända en del.

Och så lös en insikt om just skapandeprocessen. När jag skapar genom att måla får bilden växa fram efterhand. En sak ropar på mig, förstärks och inspirerar till nästa steg. Detta sätt att arbeta går ju inte i video. Där behöver jag tänka tvärtom, ha en hyfsat färdig bild först och sedan gå och spela in. Visst går det att arbeta vidare till viss del efteråt, men det mesta behöver ändå finnas med från start.

Nu hann vi ju faktiskt med att prata med del strunt också, vilket även gjorde att en del frö av idéer fick möjlighet att växa lite och en del nya trillade in. Så nog kan en enkel dag på detta sättet ge väldigt mycket. Jag tackar och går vidare på denna väg 🙂

Aktuellt just nu

Fokus ligger på mysiga spa- och hudvårdsträffar (som ju är mitt dag-jobb och går att läsa om på sin egen sida.)

Hudvård/Makeup/Massage

När jag inte sitter och bloggar är det ganska troligt att jag är igång med det företag som blivit en allt mer växande passion för mig. Hudvård, makeup och ledarskapsträning är grunden i det hela. Men jag erbjuder även massage och kanske kommer jag krydda det hela med lite guidade meditationer i framtiden.

livselixir.waeke.se

Konst& Skapande

Att jag tycker om att skapa kanske den som läst bloggen insett. Och då kan det tyckas att det finns lite om det här. Det är av den enkla anledning att det har sin egen sida. På denna kan man även leta sig vidare till de videos jag lekt ihop på Youtube.

waeke.se