Ännu ett år tar sin början

I många år har jag haft mycket bestämda rutiner runt nyår. Att veckorna innan rensa, både bland prylar och i sinnet. Skriva ner allt som varit under året, får att summera och se vad som behöver justeras till det nya. Och att sista dagen på året göra saker som jag vill få in på året som kommer. Hela nyårsafton har varit en önskebrunn, där alla aktiviteter representerar något.

Men denna gången blev det inte så. Istället för att städa och rensa har jag valt att bara sitta och njuta. Mysa med maken och katterna i ljuset av allt julpynt. Inget annat har lockat. Sista dagen gjorde jag en liten ansats att fylla den, men det kändes bara fel – så istället pyntade jag och fokuserade på den lilla festlighet som skulle fylla kvällen.

Och nu känner jag att detta var ett budskap till mig. Jag behöver få in nya saker, och dessa behöver ge lugn. Det är dags att sluta prestera för att nå saker, de ska istället få tillåtelse att bara falla på plats.

Så ofta tänker jag att jag inte vet vem jag är. Och för att hitta dit förut har jag gjort saker, känt ett behov av att aktivt ta steg för att nå dit. Men nu är det dags att prova en annan taktik. Och det är att släppa allt som distraherar mig från mitt inre, allt runtom och låta mig själv landa i mig själv.

Vi får se hur länge jag kan stanna i denna känslan, men vem vet vad som kan hända nu när ännu ett nytt år tar sin början.

Minnena svämmar över

En flytt och en ny start fick bli det som startade om denna blogg. Och nu ser jag tydligt att denna nya start tog mig tillbaks istället för framåt. Men ibland är det just vad som behövs. Kanske kommer det att visa sig att det är så även i detta fallet. Men just nu känns det som att minnena överväldigar mig, gör att min hjärna svämmar över och behovet av att skriva av mig är stort.

Hela huset är en gestaltning av olika minnen. Så många saker har hänt här genom åren. Alla gånger jag sovt över som barn. Alla pannkakor till frukost. Alla gemytliga tillställningar, träffar och festligheter. Alla jular som firats med mat, spel och lekar. Alla historier som ljugits fram och alla skratt. Så mycket har det skrattats i detta huset. Men det har även gråtits över alla som lämnat oss för tidigt. Det går dock inte att tänka den tanken utan att även då le lite, för även vid dessa tillfällen har det berättats historier och skrattats. Så mycket kärlek.

Det är tomt just nu. För så många av dem som fyllt huset med sina sagor och sina skratt har nu antingen lämnat oss eller har de tappat ork eller lust att besöka huset. Så jag bor här och fyller det så gott jag kan, men ändå kan det på vissa sätt kännas öde och övergivet.

Allt är så konstigt, surrealistiskt. Och något fint slut på detta inlägg blir det inte. För där är jag just nu, i den känslan. Så det går inte att göra på annat sätt än att lämna även er med den. Jag återkommer när och om jag finner mer lust att skriva.

Gamla traditioner

Alla släkter har sina traditioner när det rör sig om jul. Nu bor jag i min mormors hus och känner att några av hennes gamla traditioner behöver få vara med. Samtidigt är det både hennes och mammas röst jag starkt hör om att ropa att nu har du en egen familj och ni ska skapa er jul.

Under de år jag och min make tillbringat ihop har vi fått en del saker som vi känner är vår jul. Och självklart kommer dessa att få följa med även in i detta hus. Men det betyder inte att inga av de gamla traditioner som jag minns från min barndom får plats. Nu gäller det att hitta balansen mellan de båda, så att det blir väl rotat i hjärtat mitt. Julen ska fullkomligt stråla.

Julkalender Ebbarp

Med och i den känslan kommer jag att befinna mig nu, så det blir nog både ett och annat inlägg på det temat. Men idag presenterar jag julstök, men jultradition som mormor hade, mamma och moster tog med sig när de skapade egna hem – men som jag inte kommit mig för att ta tag i. Varje år räknas det ner, med en liten tomte som hoppar från dag till dag. Bakgrunden är samma, dagarna byts varje år. Mormors, som alltid funnits i detta huset, kommer att sättas upp här även i år. Jag såg när jag hittade den att den inte verkar ha fått vara med på ett tag, men nu ska den tillbaka. Kanske kommer jag sen att uppdatera denna, kanske kommer det nästa år min egen – men just denna första julen i huset ska den gamla få vara med.

Jul, jul, snart är det jul

Julen har alltid varit en magisk tid för mig. Och det är till stor del tack vara min fantastiska mamma, som verkligen kunde det där med att bygga upp känslan efterhand som den stora helgen närmade sig. Jul blev till en stund i en annan värld. Och mamma i sin tur har fått detta från mormor och morfar, vars hus i mina tankar alltid varit det äkta julhuset.

Och nu bor jag i detta hus, så att ordet jul både skapar spänning, nervositet och sorg är inte någon konstighet. Spänningen kommer av att få fira hela julen i huset. Att få planera, pynta och laga mat. Nervositeten kommer utav tanken på om jag kan bära detta stora ok, för nog känner jag lite krav på mig att få det tillräckligt bra. Men att få det som de skapade det är en omöjlighet, så kanske får jag vara lite snäll mot mig själv genom det hela. Och sorgen över att allt detta gör jag för att de inte finns här till att hjälpa mig. Rent fysiskt i varje fall, deras energier känns redan väldigt starkt.

En tradition jag och min make startade för några år sedan var att varje år skulle det flytta in en ny tomte. I år viker vi från denna tradition då det istället flyttat in två renar. Vi tänkte att tomtar är det redan många i detta hus, och de som flyttade in med oss är nya för att vara här.

2 månader kvar till julafton, och därför bara lite mer än en kvar till att få börja pynta. Normalt sätter jag bara fram adventspyntet tidigt och sedan pyntar jag resten bara veckan innan julafton, men nu vet jag inte vart något ska stå och börjar därför tidigare. Och redan nu är funderingarna i full fart. Nedräkningen har börjat!

Drömmarna vaknar

Det var en gång.. Så börjar alla sagor och de orden förföljer mig just nu. Ju mer jag tänker på att livet är en saga, en berättelse, ju mer växer olika frön inom mig. Drömmarna vaknar en efter en, och det som är väldigt intressant är att vissa dagar känns det som att de kan fungera i samma bok. Alla de splittrade tankarna börjar få vinklar som passar ihop med varandra.

Så det var en gång en tjej som var helt vilsen. Med så många tankar igång på en och samma gång att det drog henne helt sönder och samman. Men så hände det en rad tuffa saker som vände tankarna. Samtidigt som dessa dörrar stängdes för gott så öppnades nya. En del bara på glänt, andra fullt öppna att gå igenom. Och så vävdes tankarna ihop till ett vackert mönster.

Ja så kan man sammanfatta den saga som nu utspelar sig. Helt klar är inte väven, men redan nu är jag glad över att få uppleva att drömmarna vaknar, och att de nu inte längre är drömmar utan tar plats i min verklighet.

Utsikt från mitt sovrumsfönster

Så många av mina bilder på instagram har varit av min utsikt från mitt sovrumsfönster när jag bodde i det andra huset. Och det kan tänkas att denna trend fortsätter. Det hann inte gå många dagar och nätter innan jag kände att jag ville ta ett foto från även detta sovrumsfönster.

utsikt; solnedgång
utsikt: solnedgång, vår

När jag tänker på det så är det en viktig detalj. Det är här jag somnar varje kväll. Den vy jag ser precis innan jag somnar, ramar in dagens alla intryck. Och det är här jag sedan vaknar varje morgon. Så den utsikt jag då ser är den som sätter känslan för dagen. Den hjälper mig att vakna på rätt sida.

När en utsikt ger driv och energi

Jag kan ge ett specifikt exempel. Katterna väckte mig en morgon alldeles för tidigt. Inte en enda del av mig kände att det var okej. Tills jag reste mig upp och såg vad naturen skapat över natten.

utsikt; soluppgång
utsikt; soluppgång på sommaren

En dimma rullade över ängarna, och solen gav den en varm känsla. Min fantasi kunde se hur alla naturens varelser jobbade hårt för att starta dagen. Fairys flög för att väcka blommor. Tomtarna viskade försiktigt till alla djur, godnatt till de som nu skulle sova och godmorgon till dem som tog över. Precis så som det ska vara i den sagovärld vi inte kan se med bara våra ögon.

Ni förstår säkert hur dessa tankar fick mig ett le, och påbörja denna dagen med en lite bättre energi än vad jag annars hade gjort. Så en utsikt från ett sovrumsfönster kan verkligen göra skillnad i det vardagliga livet. Alla små detaljer runtom oss skapar känslor, och känslor har en så stor del i hur vi mår och även i de liv vi skapar. En känsla kan ge tro och hopp, och en annan kan ta det från dig. Så jag är uppmärksam på de små detaljerna som kan hjälpa mig framåt.

Marmelad

Ett plommonträd som är helt överfullt med frukt står i min lilla trädgård. Att jag inte har en chans att äta dem alla är självklart. Och nu kommer frostnätterna. Så vad kan man då göra med plommon? Söker man på det så är det kompotter och marmelad som dyker upp, så det var bara att ge sig på att prova!

Så här efter att det är gjort så ser jag att det kan vara en enkel process. Men just mitt träd har lite för många plommon, och då blir de väldigt små. Detta gjorde att rensningen av kärnor blev allt annat än rolig. Ett tricks för detta enligt en del recept var att koka dem som de är, och att kärnorna flyter upp till ytan. Jag kan meddela att det gjorde de inte. Så runt 200 kärnor fick jag med en sked stå och leta fram i röran. Men det finns säkert andra knep för att slippa få dem i sin marmelad.

Receptmässigt tänkte jag börja enkelt med basrecept för att sedan göra fler satser med tiden och då leka mer med smakerna. Men det tog sådan tid att koka att jag hann ångra mig och la ändå lite smak i. Både vitt vin, kanel och vanilj hamnade i smeten. Den blev smakrik, men ack så god till digestive och ost.

Marmelad!

Utvärdering

Jag tycker att det var tillfredsställande att göra marmelad. Tråkigt bara eftersom det blev lite tokigt med kärnorna, men det misstaget gör jag inte om. Så att låta all den frukten gå till spillo och betala för färdig marmelad i butiken vet jag inte om det är en så bra ide. Här fick jag 6 honungsburkar (donerade av svärmor) fulla för ca 27 kr. Och känslan av att både veta att det är jag som gjort dem och att det kommer från trädgården är ganska härlig!

Fjäril fjäril på blomman där

En del intressen och passioner har följt med mig i flytten. Som att sitta i gräset och se om jag kan ta foto på en fjäril eller en annan liten varelse. Så en del sådana stunder blev det över sommaren. Och i denna trädgården finns det många möjligheter till det. Det rör sig överallt! Surrar och flaxar, hoppar för varje steg du tar.

En del stunder har varit helt magiska. Vid flera tillfällen har en av trädgårdens invånare satt sig på min hand, och stannat där. Jag har fått studera denna samtidigt som den verkar ha studerat mig tillbaka. Första gången det hände var det en fjäril. Jag önskar så att jag kunde namnen på de olika arterna, men tyvärr är jag bättre på annat. Den första bilden är den fjärilen som pratade med mig.

Under ett par år har jag trott att gräshoppor håller på att försvinna. De har inte spelat om nätterna så som jag minns. Men det var nog för att alla bor här i denna trädgården. För varje steg du tar så studsar de åt alla håll. Den rosa på tredje bilden är ännu en av mina speciella kompisar. Och när han väl lämnat min hand så hade vi en lång fotosession. Även små grodor har hoppat runt nu på sensommaren.

Och så har vi alla humlor! Jag har aldrig sett så många humlor förut. Stora och små, många olika färger. Det finns fler arter än man kan tro. De rosa blommorna har varit roliga att ha för där är en art som är helt tokig. Den ser ut som den rullar runt av glädje bland all pollen. Jag ler stort varje gång. Även den sista bilden var ett fascinerande tillfälle. Där satt verkligen hur många som helst på samma ställe. De som syns i bild är långt ifrån alla som var där.

Så min passion att fotografera smått kommer att få följa med mig även i framtiden. Det finns även större djur här runtomkring, men de har jag inte lyckats få på bild. Men jag kommer bo här länge, så vi får vänta och se om de vill stå modell i framtiden.

Katterna älskar huset

En oro med att flytta är hur katterna ska reagera. Självklart var det så även denna gången. Lilla bollen Anakin som är så försiktig och rädd av sig. Helt bra kändes det inte att ta honom från hemmet han föddes i.

Men vad jag inte visste var att det lugn jag känner när jag är i huset, det känner även katterna. Eller så känner de av mitt ökade lugn.

Det var så underligt. När jag gick för att släppa ut katterna i huset trodde jag att jag skulle behöva stötta dem fullt ut. Och så travar de ut som om de aldrig bott någon annanstans! Ingen som kröp längs väggarna, ingen som betedde sig underligt eller avvikande. Helt underbart!

Vincent bodde ju här innan han kom till mig så han är hemma på alla sätt. Det första han gjorde var att kolla om maten stod där den skulle, och därefter bar det av mot kattluckan. Så ledsen han blev när den inte fungerade. Men det tog inte lång tid innan han lärde sig att han fick gå ut genom dörren istället eftersom hans nya kompisar inte fick gå ut. Sen kommer han in när han vill genom luckan.

Bilbo som provat att smyga ut lite är salig. Det går inte snabbt, han går inte långt, men oj vad han är nöjd med tillvaron. Efter en runda runt huset sover han lugnt resten av dagen. Och en mycket underlig sak med honom är att han inte längre behöver insulin! Vi tar prov regelbundet, men de är normala helt plötsligt.

Och bollen Anakin har blivit så mycket mer tillgiven. Han gosar, leker, vaktar på möss i köket och på altanen. Altanen har blivit hans favoritplats och han är mycket besviken de dagar där är stängt. Att det kan vara för varmt eller för kallt håller han inte med om. Så där hittas han. När han inte sover i den korg som stod i huset, den adopterade han direkt.

Vi trivs allihop även alla katterna. Det är en fantastisk känsla.

Att odla själv är givande

Inte i min vildaste fantasi hade jag gissat att jag skulle tycka så mycket om att odla saker själv! Men det gör jag verkligen. I många har jag velat ha ett växthus. Och visst har jag haft lite buskar och småplantor, men här har jag fullt ut fått känna på det. Och jag kan redan efter en sommar med lite prover säga att jag fullkomligt älskar det! Så mycket att jag tagit frö från allt jag odlat för att se om jag kan få dem att komma igen nästa år.

Växthus

Att här fanns ett växthus visste jag. Och jag såg fram emot att någon gång få användning för det. Men innan vi flyttade in blåste det sönder och jag var inte alls säker på att det skulle hinna lagas till denna sommar. Efter att ha fått några plantor i gåva kände jag ett dock ansvar för dem och med hjälp av min make gjorde vi en enkel lagning så de kunde få flytta in. Först in var den tomat, en gurka, en majs och en paprikaplanta som jag fick i present av min bror. Jag fyllde på med ytterligare en gurka och 3 tomatsorter. Där inne såg jag att det redan växte jordgubbar, men att de var i dåligt skick. Vatten fick de i hopp om att kunna räddas, och även om det bara blev en i år så blev det bebisplantor som kanske ger bär nästa år.

Kryddor och fruktträd

När vi lagade växthuset kom det en underlig citrusdoft. Underligt för nässlor tyckte vi, men snart insåg vi att det var lite olika kryddplantor vi trampade på. Till en början brydde jag mig inte om dem. Men efter ett tag flyttade jag runt dem för att skapa mig en egen liten kryddhörna. Det är verkligen extra gott med mat som kryddas med sådant jag kunnat odla själv. Och det kan tänkas att det kommer lagas mat även av de frukter jag nu hittar på träd runtom i trädgården. Mer ska få flytta in i min lilla trädgård efter hand.

Aktuellt just nu

Fokus ligger på mysiga spa- och hudvårdsträffar (som ju är mitt dag-jobb och går att läsa om på sin egen sida.)

Hudvård/Makeup/Massage

När jag inte sitter och bloggar är det ganska troligt att jag är igång med det företag som blivit en allt mer växande passion för mig. Hudvård, makeup och ledarskapsträning är grunden i det hela. Men jag erbjuder även massage och kanske kommer jag krydda det hela med lite guidade meditationer i framtiden.

livselixir.waeke.se

Konst& Skapande

Att jag tycker om att skapa kanske den som läst bloggen insett. Och då kan det tyckas att det finns lite om det här. Det är av den enkla anledning att det har sin egen sida.

waeke.se